Denna uppsats belyser hur femininitet och maskulinitet konstrueras i svenska låtar som placerat sig i toppen av Svensktoppen 1979, 1989, 1999, 2009 och 2019. Uppsatsen jämför dels konstruktion av femininitet och maskulinitet mellan låtar som framförs av kvinnliga och manliga artister, dels hur detta har förändrats över tid. Materialunderlaget som använts i studien är totalt 42 låtar, 19 som framförs av kvinnliga artister och 25 som framförs av manliga artister. Det större antalet låtar som framförs av kvinnliga och manliga artister beror på att låtar som framförs av både kvinnliga och manliga artister kategoriserades som båda. Metoden som har använts är en kombination av tolkning och analys av lyrik. Analysen utgår från Avary et al.:s (2017) lista över femininitetsattribut, maskulinitetsattribut, hyperfemininitet och hypermaskulinitet. Vidare har en tolkning av låtarna gjorts för att bedöma om låtarna skildrar detta. Resultatet visar bland annat att femininitetsattribut är dubbelt så vanliga som maskulinitetsattribut i de utvalda låtarna. Resultatet visar även att maskulinitet är vanligare än femininitet i förhållande till låtarnas ”jag” i låtar som framförs av manliga artister 1979 och 1989. I samma låtar är även femininitet vanligare i förhållande till låtarnas ”du”. Motsvarande korrelation återfinns i låtar som framförs av kvinnliga artister 1979 och 1999. Resultatet visar även att betydelse av utseende endast skildras i låtar som framförs av manliga artister i förhållande till låtarnas ”du” och i en låt som framförs av en kvinnlig artist i förhållande till låtens ”jag”. Slutligen visar resultatet att skildring av hypermaskulinitet har minskat i låtar som framförs av manliga artister och ökat i låtar som framförs av kvinnliga artister.