Räntorna i Sverige är på historiskt låga nivåer, bostadspriserna är höga och Sverige har bostadsbrist. Samtidigt är bankernas är krav för utlåning hårda. Dessa faktorer försvårar svenskarnas möjligheter att köpa sig en bostad. Därför behövs fler hyresrätter. Detta arbete syftar till att beskriva hur svenska onoterade bostadsbolag finansierar sin verksamhet i lågräntemiljö och förklara varför de gör på det viset samt identifiera likheter och skillnader mellan bostadsbolagen. För att ta reda på det har personer i ledande ställningar hos fyra onoterade bostadsbolag intervjuats. Det som skiljer detta arbete från tidigare studier är att detta arbete har skett under en period då reporäntan är negativ. Vad vi vet har tidigare studier om hur bostadsbolag finansierar sig inte utförts under sådana förutsättningar. Vårt resultat visar att svenska onoterade bostadsbolag har en låg operationell risk och de kan därför ha en hög belåning vilket är i enlighet med trade-off teorin. Däremot strävar inte bostadsbolagen efter en optimal kapitalstruktur som trade-off teorin säger. I enlighet med pecking order teorin vill bostadsbolagen ha likvida medel tillgängliga för att kunna investera i nya fastigheter när tillfälle ges och deras primära externa finansieringskälla är banklån för det är det billigaste alternativet. Bostadsbolagen använder hellre banklån än internt kapital, vilket går emot pecking order teorin. Genom att använda sig av banklån kan ägarna behålla kontrollen över sina respektive bolag. Hur mycket bolagen kan låna påverkas främst av hur mycket bankerna får och kan låna ut. För att minska risken när räntorna stiger använder de sig av räntesäkringsverktyg som swappar och räntebindning.