Background

It is estimated that around the year 2050 people over 60 years will double, and it is essential to investigate how to promote healthier lifestyles for the elderly. Exposure to the natural environment and green exercise have demonstrated health benefits, such as positive association on the perceived general health, well-being and decreased cortisol concentrations. Theories have suggested that nature is beneficial to recover in after stressors due to the characteristics of nature. Some characteristics of nature provided with added relaxations such as lush plants or open spaces and could increase the recovery. Today, people still react to stressors and stimulate the body's stress systems the same way they did during the stone age, and therefore, when people recover in nature, hormones decrease and the ability to recover increases. Therefore, the overall aim of the study was to investigate potential cortisol concentrations in three different conditions (indoor, outdoor and simulated outdoor) after a stress response from physical activity to identify health-promoting behaviours and health factors.

Method

The study was part of the HERO project, and the method was based on a randomised controlled cross-over design. The participants were recruited from local gyms using a purposive selection, and 48 elderly (male n = 21; women n = 27), between 66 to 80 years old participated. All participants performed three separate modified Astrand submaximal tests with 120 minutes of recovery after physical activity in three different environments (indoor, outdoor and simulated outdoor) in a randomised order. The biomarker cortisol was collected with blood samples during each test and analysed at baseline, immediately after the finished test, 60 minutes and 120 minutes after recovery. Bayesian repeated measures analysis of variance (R-ANOVA) were used as a statistical test in the analysis and were performed in JASP. The result was further interpreted by applying Ulrich’s theory of nature’s restorative effect and a health promotion perspective.

Result

All participants completed all experimental tests in each condition. The result supported the alternative hypothesis in outdoor exposure (BF₁₀ = 7.257), indicating a decrease in cortisol concentrations over time, at baseline and after 120 minutes of recovery (BF₁₀ = 3.363), and immediately after finished test and after 120 minutes of recovery (BF₁₀ = 2.699). There were no statistically differences over time in cortisol levels in indoor (BF₁₀ = 0.452) or simulated outdoor (BF₁₀ = 0.150). Between indoor, outdoor and simulated outdoor, no differences in cortisol levels at baseline (BF₁₀ = 0.279), T1 (BF₁₀ = 0.189), T2 (BF₁₀ = 0.097) or T3 (BF₁₀ = 0.198) were found.

Conclusion

The finding in the present study supports the hypothesis that outdoor exposure appears to decrease cortisol concentrations over time and provide with additional positive health effects, which could not be observed in an indoor or simulated outdoor environment. Therefore, the outdoors is suggested to be a favourable environment for the elderly to perform and recover after a stress response from physical activity. The result can partially be explained by Ulrich’s theory which states nature as a favourable environment to recover in. How society and other areas such as healthcare and city planning could use the outdoor environment to promote physical activity in the elderly, and for the long term, improve public health, is essential to discuss further.

Bakgrund

Det är beräknat att år 2050 kommer personer över 60 år att ha dubbleras. Det är en prioritet att arbeta hälsopromotivt för hälsosammare levnadsvanor i denna population. Vistelse i natur och fysisk aktivitet utomhus har visat ge positiva hälsoeffekter som till exempel högre nivåer av upplevd generell hälsa och välmående samt minskade koncentrationer av kortisol. Teorier har föreslagit att naturens olika egenskaper är fördelaktiga vid återhämtning efter stressorer. Det var vissa egenskaper i naturen som gav en extra avkoppling och påskyndade återkopplingen, bland annat öppna landskap och frodiga växter. Människor idag reagerar fortfarande på stressorer genom att stimulera kroppens stress system. Återhämtning i naturen stimulerar hormonhalterna i kroppen och förmågan för återhämtning ökar på samma sätt som för de som levde under stenåldern. Det övergripande syftet i studien var att undersöka möjliga skillnader mellan tre olika miljöer (inomhus, utomhus och simulerad utomhusmiljö) efter en stress respons från fysisk aktivitet för att identifiera hälsopromotiva beteenden och hälsofaktorer.

Metod

Studien var en del av HERO projektet och metoden var baserad på en randomiserad och kontrollerad cross-over design. Deltagarna blev rekryterade på lokala gym genom ett bekvämlighetsurval och 48 stycken äldre (män n = 21; kvinnor n = 27) mellan 66 och 80 år deltog. Tre stycken separata modifierade Åstrands submaximala tester med 120 minuter av återhämtning efter fysisk aktivitet utfördes i tre olika miljöer (inomhus, utomhus och simulerad utomhusmiljö). Alla tester utfördes i en randomiserad ordning. Biomarkören kortisol samlades in genom blodprover vid varje test och analyserades vid baseline, direkt efter avslutat test, 60 minuter samt 120 minuter efter återhämtning. Bayesian repeated measures analysis of variance (R-ANOVA) användes som statistiskt test i analysen och genomfördes i JASP. Resultatet tolkades genom tillämpning av Ulrich teori om naturens restorativa effekt samt ett hälsopromotivt perspektiv.

Resultat

Alla deltagare utförde alla experiment i alla miljöer. Resultatet stödjer den alternativa hypotesen i utomhusmiljön (BF₁₀ = 7.257) och indikerar skillnader i koncentrationer av kortisol över tid. Mer specifikt var nivån av kortisol lägre efter 120 minuter av återhämtning i jämförelse med både baseline (BF₁₀ = 3.363) och direkt efter avslutat test (BF₁₀ = 2.699). Det fanns inga statistiska skillnader över tid i koncentrationer av kortisol i inomhusmiljö (BF₁₀ = 0.452) eller simulerad utomhusmiljö (BF₁₀ = 0.150). Vid de olika tidpunkterna mellan inomhus, utomhus och simulerad utomhusmiljö upptäcktes inga statistiska skillnader: baseline (BF₁₀ = 0.279), T1 (BF₁₀ = 0.189), T2 (BF₁₀ = 0.097) eller T3 (BF₁₀ = 0.198).

Slutsats

Resultatet i studien stödjer hypotesen att exponering av utomhusmiljö kan sänka koncentrationer av kortisol över tid och ge en ytterligare positiv hälsoeffekt, vilket inte kunde observeras i inomhus- eller simulerad utomhusmiljö. Därav är utomhus en fördelaktig miljö för de äldre att utföra samt återhämta sig ifrån en stress respons från fysisk aktivitet. Studiens resultat kan delvis förklaras med Ulrichs teori att naturen är en gynnsam miljö att återhämta sig i. Hur samhället och andra aktörer som till exempel hälsovården och stadsplanering kan använda utomhusmiljön för att främja fysisk aktivitet hos de äldre är en viktig diskussion för att främja folkhälsan.