Syftet  med  studien  har  varit  att  explorativt  undersöka  skolpersonals –specialpe-dagoger och en psykolog –erfarenheter av att upptäcka och arbeta med grundsko-lebarn som har diagnosen adhd. Vidare har syftet varit att studera denna skolperso-nals  uppfattningar  om  skolans  sätt  att  anpassa  undervisningen  till  dessa  elevers behov samt eventuella konsekvenser av en eventuell adhd-diagnos.Studien  baserades  på  kvalitativa  intervjuer  med sjuspecialpedagoger en  skol-psykolog vid fem olika grundskolor inom samma kommun samt en skolpsykolog som  arbetar  med  grundskolor  inom  hela  kommunen.Intervjupersonerna arbetadevid såväl låg-, mellan som högstadiet. Analysen baserades på olika aspekter av Goffmans begreppsapparat, dessutom använder  jag  mig  av  en  feministisk  teoribildning  om  hur  flickor  och  kvinnor förväntas bete sig inom ramen för den normativa femininiteten. Samtliga intervju-personer ansågatt det fanns en klar risk för att flickor i högre grad än pojkar förblir oupptäckta eller åtminstone upptäckta senare under sin skolgång.Eftersom flickor tycks löpa en högre riskatt bli upptäckta senare än pojkar innebär detta att de även får den hjälp de behöver senare under sin skolgång. Att få hjälp senare kan innebära en nackdel med avseende på studiegång och arbete. Min slutsats äratt flickor med adhdär svårare att upptäcka än pojkar med samma diagnos, eftersom pojkar och flickors symtom är så olika. Dessutom är pojkars sätt att uttrycka sina svårigheter av en sådan art att det skapar en känsla av ”akut” medan flickors uttryckssätt inte stör omgivningen på samma sätt vilket innebär att de inte prioriteras på samma sätt som pojkar med adhd.Ytterligare en slutsats är att det förmodligen skulle vara lönsamt för samhället, åtminstone i ett längre perspektiv, att tidigt satsa på de barn som är i behov avsär-skilt stöd. Att hjälpa någon med adhd i tonåren eller i ung vuxenålder kostar för-modligen betydligt mer än om insatserna gjorts tidigt i skolan.