Lgr11 fokuserar på att elever ska kunna se samband mellan dåtid, nutid och framtid inom historieämnet. Dessa samband kallas historiemedvetande. Skönlitteratur skapar djupare förståelse som gynnar historiemedvetande.

Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur skönlitteratur kan användas som historisk källa, hur skönlitteratur kan påverka elevernas historiemedvetande och dessutom ta reda på varför eller varför inte lärare använder skönlitteratur i historieundervisningen. Mina frågeställningar för litteraturstudien är: Hur kan skönlitteratur betraktas som källa inom historieundervisning?, Hur kan skönlitteratur i historieundervisningen påverka elevers historiemedvetande?, ochVarför/varför inte bör lärare använda skönlitteratur i historieundervisningen? För att besvara frågeställningarna och uppnå studiens syfte har jag tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier om betydelsen av skönlitteratur i historieundervisningen.

Resultaten visar att skönlitteratur kan ses som historisk källa, men bör granskas kritiskt för att säkerställa pålitligheten. Historiemedvetande utvecklas genom skönlitteratur, men elevernas läsförmåga, om de identifierar sig med boken och vilka didaktiska metoder lärare väljer är av betydelse för hur historiemedvetande utvecklas. Lärarens förutsättningar avgör om skönlitteratur används i historieundervisningen. Lärare vill jobba med skönlitteratur i historieundervisningen, men många har inte möjlighet till det.

Vidare forskning kan undersöka om man genom skönlitteraturen i historieundervisning kan se sambanden mot den tänkta framtiden, då den aspekten av historiemedvetande saknades i litteraturstudiens källmaterial. En längre forskningsstudie om skönlitteratur i historieundervisningen hade varit också varit värdefull, då resultaten jag tagit del av grundar sig på kortare forskningsstudier. En sådan studie hade kunnat visa hur historiemedvetandet utvecklas över tid, och om aspekter som påverkar skönlitteraturens betydelse för historiemedvetande förändras.