Syftet med föreliggande studie är att bidra med förståelse för de rådande tolkningsrepertoarer i pedagogers tal om inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolans kontext. De frågeställningar som använts för att uppfylla studiens syfte är: Hur talar pedagoger om inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolan? samt Vilka arbetssätt talar pedagoger om för att möjliggöra för kommunikation och delaktighet för barn med utländsk bakgrund som har otillräckliga kunskaper i det svenska språket? Studien har socialkonstruktionism och diskursanalys som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Diskurspsykologi användssom analysmetod med tolkningsrepertoarer, retorik och kategorisering som analysverktyg. I studien har sex verksamma pedagoger intervjuats i förskolans kontext. Resultaten presenteras i två teman Pedagogers talom inkludering av barn med utländsk bakgrund i förskolan samt Arbetssätt för att möjliggöra för kommunikation och delaktighet för barn med utländsk bakgrund som har otillräckliga kunskaper i det svenska språket. Under första resultattemat synliggörs tre tolkningsrepertoarer i pedagogers tal: Det ärpedagogens ansvar att skapa en inkluderande förskola, Olikheter är en tillgång samt Språket är en utmaningi inkluderingsarbetet. Under andra resultattemat synliggörs två tolkningsrepertoarer i pedagogers tal: Attkommunicera och delta är avgörande samt Att inte hänga upp sig på språket. Slutsatsen som vi drar utifrånpedagogernas tal är att det verkar finnas en samsyn kring begreppet kommunikation till skillnad från begreppen inkludering och delaktighet och därmed behöver verksamma pedagoger diskutera dessa begreppför att kunna genomföra ett likvärdigt inkluderingsarbete.