Fysisk inaktivitet är ett utbrett problem i dagens samhälle och förutsättningarna för fysisk aktivitet skiljer sig mellan olika grupper. Likaså skiljer sig nyttjandet av idrottsanläggningar med vissa underrepresenterade grupper. Därav ter det sig vara av hög samhällsrelevans att undersöka hur aktörer i kommunal regi arbetar för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva. Syftet med studien är därför att belysa förutsättningar för fysisk aktivitet på idrottsanläggningar i kommunal regi utifrån ett intersektionellt perspektiv. Intersektionellt perspektiv kan synliggöra faktorer som påverkar individers förutsättningar för fysisk aktivitet, såsom utbildningsgrad och socioekonomisk status, faktorer som ofta negligeras i hälsoinsatser. I studien har fem informanter från olika idrottsanläggningar samt verksamheter intervjuats. Informanterna arbetade som enhetschefer, gruppledare eller utvecklingssamordnare och ansågs därav besitta relevant kunskap samt erfarenhet. Studiens resultat visade olika aspekter av hur ansvarig personal för idrottsanläggningar i kommunal regi arbetar för främja förutsättningarna för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva. Resultatet innebar tre kategorier, utveckling i samverkan, trygghetsfrämjande och tillgänglighetsinriktat arbete. Utveckling i samverkan innebär att kommunen samarbetar med olika samhällsaktörer genom olika kommunikationsmedel. Kategorin trygghetsfrämjande innefattar riktade insatser åt en ökad trygghetskänsla på idrottsanläggningarna och tillgänglighetsinriktat arbete innebär arbetet för att skapa tillgänglighet för alla. Studiens slutsats innebär att ansvarig personal lägger stor vikt vid att se över förutsättningarna för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva men att det samtidigt är en stor utmaning som påverkar deras arbete.