Forskning om barns språklärande visar att det är i vardagssituationer som barn har stor möjlighet att utveckla sitt språk och i denna studie har syftet varit att undersöka vilka språklärandesituationer som synliggörs i kommunikationen mellan pedagoger och barn i förskolans hall. Studien utgår från följande frågeställning: På vilka sätt kommunicerar pedagoger med barn i åldern 1-3 år vid påklädningssituationer i hallen och hur kan denna kommunikation bidra till språklärande? Vi har valt detta ämne då våra eftersökningar visar att forskningen kring språklärande i förskolans hall är begränsad. Studien är genomförd på en förskola i södra Sverige och vi har använt videoinspelning som insamlingsmetod av materialet. Studien utgår från sociokulturellt perspektiv och vi har använt induktiv tematisk analys. Våra analysbegrepp är stöttning och kommunikation. Utifrån föreliggande studie drar vi slutsatsen att språklärande äger rum i vardagssituationer. Detta synliggörs i de situationer i vilka pedagoger kommunicerar med barn genom att benämna och upprepa ord och begrepp, ställa frågor till barnen samt ta tillvara på de samtal barnen initierar. Vi har observerat att stöttning, det vill säga scaffolding, förekommer när pedagogerna ställer frågor samt benämner och upprepar ord och begrepp.