Föreliggande uppsats syftar till att undersöka hur ”invandraren” i relation till brottslighet framställs i diskursen samt vilka premisser representationen vilar på. Metoden utgörs av en kvalitativ diskursanalys, diskursen utgörs av opinionsbildande texter i dags- och kvällstidningar. Det har framkommit ett antal olika konkurrerande diskurser som samspelar. Den dominerande diskurser består av en presumtiv hållning att kategorin ”invandrare” är mer kriminell än övriga kategorier. En annan konkurrerande representation är ”invandraren” som offer för främlingsfientlighet och en politiserad debatt, eller dålig socialpolitik. ”Invandraren” beskrivs i genomgående termer som offer för hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, fattigdom, isolering och dålig integrations- och migrationspolitik. Inte sällan förekom samtliga representationer tillsammans. Sättet att beskriva ”invandraren” som mer utsatt och i behov av ”vår” hjälp bidrar till en reducering av ”invandraren” som ständigt i behov av sociala åtgärder, detta i sin tur kan förväntas bidra till en bild av den framtida förbrytaren.