Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger och barns kommunikation utspelar sig i skogen utefter barnens självständiga utforskande. Forskningsfrågorna vi utgår ifrån är ”på vilka sätt samtalar barnen med pedagogerna i skogsmiljön? samt ”hur stöttar pedagogerna barnens utforskande av naturen?” Denna kvalitativa studie grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv där våra analysbegrepp är språkhandling och stöttning som har använts för att förstå vårt resultat. Datainsamlingen har skett genom videoobservationer samt fältanteckningar på två avdelningar ifrån två olika kommuner i södra Sverige. Våra analyser utgår ifrån en interaktionsanalys, vilket har gett oss möjligheter att förstå kommunikationen mellan pedagogerna och barnen. Resultatet i föreliggande studie visar att barn samtalar med pedagoger för att påkalla uppmärksamhet för ett naturmaterial/fenomen, dela med sig av upptäckter samt för att få utforska självständigt. Det kommer fram att pedagoger stöttar barnens utforskande av naturen genom att ställa öppna frågor, sätta sig på knä och anpassa sig efter var barnen befinner sig. Resultatet visar även att pedagoger har en tendens att mestadels stötta enskilda barn i vissa situationer, de som verbalt uttrycker sig. Konsekvenser av detta är att de barn som verbalt uttrycker sig mest är de barnet som blir mest uppmärksammat. På så sätt blir övriga barns utforskande av naturen begränsat.