Unga vuxna typ 1 diabetiker i åldern 18-29 år har inte optimal diabetes-behandling. Insulin saknas och glukos kan inte transporteras till kroppens celler. Egenvård måste ske i form av insulintillförsel, regelbundna måltiderna och blodsockerkontroller. Behandlingsmålet är ett normalt liv och hindrande av långtidskomplikationer. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hinder och möjligheter av betydelse för egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. Systematisk litteraturöversikt i tre olika databaser resulterade i elva vetenskapliga artiklar. Två kategorier framkom: Hinder och resurser för egenvård, vilka delades i subkategorierna vårdrelation vid transition, kommunikation vid transition, sociala relationer och patientens autonomi. Livet förändras i många avseenden i åldern 18-29 år. Det egna ansvarstagandet, autonomin och delaktigheten påverkas av bristande rutin, ostrukturerad livsstil, stress, dåliga vanor, felprioriteringar och bristande motivation. Patientens kontroll av sjukdom och egenvård är en viktig inre resurs som kan stärkas genom fortsatt utbildning, vilket resulterar i ökad delaktighet. Överföring mellan vårdgivare och tillgänglighet måste förbättras. Sjuksköterskans kunskap om samband mellan egenvårdsförmåga och motivationshöjande terapimetoder måste fördjupas och vidare forskning för att hitta åtgärder som främjar egenvården måste göras.

Young adult type 1 diabetics aged 18-29 do not have optimal diabetes treatment. Insulin is missing and glucose can not be transported to the body's cells. Self-care such as insulin administration, regular meals and bloodsugar controls must be done. The treatment goal is normal life and prevention of long-term complications. The purpose of the literature review was to describe obstacles and possibilities of self-care in young adults with type 1 diabetes. Systematic literature review in three different databases resulted in eleven scientific articles. Two categories emerged: Obstacles and resources for self-care, which were divided into subcategories care relationship at transition, communication at transition, social relations and patient autonomy. Life is changing in many respects between the ages of 18 and 29. Responsibility, autonomy and participation are affected by lack of routine, unstructured lifestyle, stress, bad habits, bad priorities and lack of motivation. The patient's control over disease and self-care is an important internal resource that can be strengthened through continuing education, resulting in increased participation. Transfers between healthcare providers and accessibility must be improved. Nursing knowledge about self-reliance and motivational therapy methods needs to be deepened and further research to find actions that promote selfesteem must be done.