Vårt valda problemområde grundar sig i att pedagoger inte är närvarande i barnens fria leksamtidigt som pedagoger behöver vara närvarande för att stötta barnen i deras sociala samspel. Eftersom den forskning vi tagit del av enbart fokuserat på hur barns samspel gynnas i de oplanerade miljöerna har fokus i denna studie blivit på de planerade miljöerna inomhus. Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare möjliggör eller begränsar för ett socialt samspel mellan de yngre barnen i förskolans inomhusmiljö. Våra frågeställningar handlar om hur förskollärares användande av artefakter och kommunikation begränsar eller möjliggör ett socialt samspel mellan barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och Vygotskijs tankar och idéer om lärande och utveckling. Tre observationer har genomförts på en förskola där 10 barn och tre förskollärare deltagit. Resultatet pekar på att förskollärares användande av  kommunikation och artefakter både kan begränsa och möjliggöra ett socialt samspel mellan barnen. Ofta används kroppsspråket som förstärkning till det förskollärarna säger med hjälp av språket. Beroende på hur förskollärarna använde sig av artefakterna i den fria leken bidrog detta till både begränsningar och möjligheter för barnens sociala samspel. Genom att begränsa antalet artefakter i den fria leken kan detta ibland gynna barnens sociala samspel. Genom att endast använda sig av det verbala språket, hamnar förskolläraren i fokus vilket gör att det sociala samspelet mellan barnen begränsas på ett större plan. Förskollärarnas användande av lösa artefakter bidrar till att barnen får möjligheter till att utmana sig själva och deras egna fantasi.