Spel om pengar har blivit ett utbrett fenomen i Sverige under 1990-talet, med spelbutiker, spelhörnor i varuhusen, spelmaskiner och spel med kort och på roulette på pubar, pizzerior och restauranger, samt spel på Bingo-Lotto hemma i vardagsrummet. Förutom den ökade tillgången till legala spelformer blir det allt vanligare med spel i miljöer och sammanhang där det inte förekom spel tidigare. Konsekvenserna av detta har ännu inte blivit beskrivna och analyserade av spelforskningen. Det är emellertid sannolikt att ungdomar i ökad omfattning involveras i spel redan under de tidiga tonåren. Det huvudsakliga syftet med denna avhandling är att uppmärksamma och diskutera de sociala konsekvenserna av ungdomars ökade tillgång till spel i samhället, och bidra till en ökad förståelse av spelandet bland ungdomar.

En kritisk genomgång av forskningslitteraturen kring spel är en viktig del av avhandlingen. Den försöker att organisera begrepp, teorier och forskningsresultat utifrån olika perspektiv och konstruera en handlingsteoretisk tankeram för att förstå ungdomars spelande.

Avhandlingen baseras även på empiriska data som samlades in genom nationell undersökning av svenska folkets spelande. Den första fasen av undersökningen utgjordes av en telefonintervju med slumpmässigt urval av befolkningen i ålder 15 till 74 år. Den andra fasen utgjordes av face-to-face intervjuer med samtliga respondenter som hade spelproblem och en matchad kontrollgrupp, sammanlagt 324 individer varav 96 ungdomar. Spelproblem mättes vid den första fasen av undersökningen och sedan efter två år vid den andra fasen med SOGS-R.

Avhandlingen uppmärksammar att spelandet blivit en institutionaliserad del av ekonomin och att många intressenter, inklusive staten, idrottsvärlden och föreningslivet blivit beroende av spelintäkter. Begränsningar och åldersrestriktioner sätter gränser för de ungas spelande, men de förhindrar inte spel, och allmänhetens inställning till spel kan närmast beskrivas som ambivalent eller positiv till spel.

Ungdomar verkar se introduktionen i spel som en naturlig del av vuxenblivandet och tillägnelsen av vuxna vanor. De flesta ungdomar spelar oavsett ålder, kön eller socioekonomiska förhållanden för nöjes skull. Men omkring fem till tio procent utvecklar ett mer problematiskt spelande med negativa konsekvenser. En tankeram utvecklas i avhandlingen som relaterar de ungas spelande till, 1) personlig bakgrund och levnadsförhållande, 2) spelsituationen och upplevelsen av rummet, tiden och pengar, 3) konsekvenserna av spelandet i form av upplevelser av flow och begäret att upprepa spelhandlingarna, och 4) intentioner med spelandet.

Trots lägre involvering i spel är spelproblem tre gånger så vanliga bland ungdomar i åldern 15 till 17 år än bland övriga deltagare i undersökningen. Det framgår dock av avhandlingen att spelproblemen för de flesta ungdomar är av övergående natur, åtminstone när det gäller mindre omfattande spelproblem.