Background: The economic, social and clinical negative effects of hard- to- heal wounds continue to increase. Antimicrobial resistance is also increasing and is today a public health problem in the world. Wound infection should primarily be treated with local treatment based on a structured approach. Aim: The purpose of the study was to describe the district nurse's experiences and knowledge of wound treatment for preventive measures and treatment to counteract and eliminate wound infection. Method: A qualitative interview study with an inductive approach and strategic selection. Twelve district nurses from different parts of Sweden participated. Results: By using antimicrobial dressings, antibiotics could be avoided in many cases for treatment of local wound infection. The wound treatment was based on a holistic approach with continuity and a pursuit of cross-professional collaboration. It was expressed that continuous training in wound treatment is required for optimal wound treatment to be carried out. Conclusion: The district nurse has the ultimate responsibility for wound treatment and has extensive knowledge of how to use preventive care against wound infection. This led to a reduction in the use of antibiotics, which is an important step in preventing further development of antimicrobial resistance. However, continued education and research in this area is required. 

Bakgrund: De ekonomiska, sociala samt kliniska negativa effekterna av ett svårläkt sår fortsätter att öka och så även antimikrobiell resistens, som idag klassas som ett folkhälsoproblem i världen. Sårinfektion bör i första hand behandlas med lokal behandling utifrån ett strukturerat förhållningssätt. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och kunskaper kring sårbehandling och preventiva åtgärder för att motverka och häva sårinfektion. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och strategiskt urval. Tolv distriktssköterskor från olika delar av Sverige deltog.  Resultat: Genom användning av antimikrobiella förband kunde antibiotika i många fall undvikas som behandling vid lokal sårinfektion. Sårbehandlingen utgick från ett holistiskt synsätt med kontinuitet och en strävan efter ett tvärprofessionellt samarbete. Det uttrycktes att det krävs fortlöpande utbildning inom området för att optimal sårbehandling ska kunna bedrivas. Konklusion: Distriktssköterskan har det yttersta ansvaret för sårbehandling och har stor kunskap kring hur preventivt arbete mot sårinfektion kunde genomföras. Det medförde att användning av antibiotika minskade vilket är ett viktigt steg i att förhindra fortsatt utveckling av antimikrobiell resistens. Det krävs dock fortsatt utbildning och forskning inom det här området.