Denna rapport studerar effekten av det svenska forskningsfinansieringssystemet på Sveriges lärosäten. I synnerhet analyseras hur den externa finansieringen påverkar systemet och forskningskvaliteten. Rapporten visar att lärosätenas sammantagna citeringar beror till mycket stor del på hur mycket forskningsintäkter som lärosätet har. Detta förklarar cirka 98% av skillnaderna mellan lärosätena. Ju mer medel ett lärosäte har desto mer citeringar. Endast en liten del, cirka två procent för perioden som studeras, kan inte förklaras utifrån tillgängliga medel. Analysen av dessa två procent visar att kvalitetsskillnaderna mellan olika lärosätena inte påvisar någon positiv effekt av externa medel. Tvärtom pekar en hel del data på en negativ påverkan av externa medel på kvaliteten. Slutligen analyseras effekten av att minska andelen externa medel. En minskning av andelen externa medel leder till en relativt stor kvalitetshöjning genom att forskarna minskar sin tid för att söka medel. Totalt svarar systemet med externa medlen för en kvalitetsförlust om 10-20%. Detta är en betydande kvalitetsförlust och motsvarar i pengar mellan fyra och åtta miljarder kronor årligen. Vid ett scenario där Sverige skulle minska andelen av externa medel från nuvarande nivå på cirka 57% till 40%, kan det motsvara en kvalitetshöjning på cirka fem procent. Detta är samma kvalitetshöjande effekt som ett tillskott på över två miljarder kronor årligen. Dessutom skulle minskningen av andelen externa medel sannolikt minska oförbrukade bidrag och myndighetskapitalet på lärosätena med mångmiljardbelopp.