I denna uppsats har jag undersökt Retrogardismen och Odd Nerdrum som aktörer på den skandinaviska konstscenen. Jag har använt mig av estetik, konstfilosofi och syn på konsthistorieskrivning som hjälpmedel för att undersöka ifall dessa två aktörer kan vara indikatorer på en ny riktning inom konsten där man än en gång blickar tillbaka till historiska ideal och återanvänder dessa i samtida konst. Retrogardismen är en rörelse som belyser vikten av att ta vara på historiska ideal och använda sig av tekniker ur historien likväl som moderna. Det är inte en sammansatt grupp, utan det är snarare ett retrogardistiskt tankesätt som uppmuntras där äldre estetiska ideal är grunden och att konstnären lever i sin samtid är viktigt. Odd Nerdrum skiljer sig här ifrån retrogardisterna på det viset att han enbart ägnar sig åt att måla enligt gamla tekniker som till exempel Rembrandt och Caravaggio ägnade sig åt, hans två stora konstnärsförebilder.

I min undersökning har jag analyserat fyra bilder, två av Odd Nerdrum, ett självporträtt av Rembrandt som jag har ställt i jämförelse med ett självporträtt av Nerdrum samt en bild av Christer Karlstad som enligt hemsidan retrogarde.org kan ses om att han målar retrogardistiskt.  Dessa bilder har jag analyserat med utgångspunkt ur vad jag tidigare i undersökningen skrivit om estetik för att sedan i slutdiskussionen kunna analysera huruvida dessa verk dels passar in på de etiketter som hag placerat på de samt ifall de faktiskt är grundade på estetiska ideal och i sådana fall på vilket sätt.

I slutdiskussionen kom jag fram till att det enligt min undersökning finns två olika estetiska perspektiv som går att applicera på olika sorters konst, ett som fungerar bättre på äldre konst och ett som går att applicera på viss modern konst. Utgångspunkten i båda dessa perspektiv är att estetik är ett skönhetsbegrepp, men att det finns olika sätt att de på skönhet, som en känsla eller som ett rationellt system. Det som var intressant här var att jag i både den retrogardistiska bilden och i Odd Nerdrums bilder såg det rationella ändamålsenliga systemet men inte det perspektivet som jag ansett höra till äldre konst, där känslan av att en bild är vacker var den estetiska grunden.