Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien.

I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till

andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån.

Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som

medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling.

Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.