Bakgrund: Beröring används i olika former inom vården och används för olika ändamål. Oxytocin hormonet frisläpps vid beröring och ger en känsla av lugn och ro. Det har visat sig att beröring är livsviktigt för människan och fysisk beröring från tidig ålder ger positiva effekter som kan vara livet ut. Syftet var att belysa beröringens betydelse för patientens omvårdnad Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med induktiv ansats baserad på tio resultatartiklar. Nio av artiklarna har kvalitativ ansats och en artikel har mixad metod. Sökningarna gjordes i databaserna Pubmed och CINAHL. Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier: Beröring som kommunikation, beröring för välbefinnande och beröringens gränser. Resultatet visade att patienters upplevelser av beröring inom vården var individuellt men oftast visade sig vara positiv. Beröring användes som en typ av kommunikation och stärkte relationer mellan patient och vårdpersonal. Upplevelserna av beröring gav minskad oro, känsla av välbefinnande, samt minskade smärta. Det gav också en känsla av tröst. Konklusion: Inom hälso- och sjukvård är beröring något som används varje dag och visar sig vara ett verktyg för både kommunikation och minskar människors lidande. Mer kunskap kring beröring kan förbättra välbefinnandet för patienter och stärka vårdrelationer inom hälso- och sjukvården.

Background: Touch is used in different forms in healthcare and is used for different purposes. The oxytocin hormone is released by touch and gives a feeling of peace and calmness. It has been shown that touch is vital for humans and physical touch from an early age has positive throughout life. Aim: Was to describe the importance of touch for the patient’s nursing. Method: The study was conducted as a literature study with inductive approach based on ten result articles. Nine of the articles had qualitative approach and one with a mixed method. The searches were made in the databases Pubmed and CINAHL. Result: The study resulted in three main categories: Touch as communication, touch for wellbeing and the boundaries of touch. The result showed that patients experiences of touch in healthcare was individual but often turned out positive. Touch was used as a type of communication and strengthened relationships between patient and healthcare staff. The experiences of touch reduced anxiety left a feeling of well-being and reduced pain. It also gave a sense of comfort. Conclusion: In health care, touch is something that is used every day and proves to be a tool for both communication and reduces human suffering. More knowledge about touch can improve the well-being of patients and strengthen relationships in healthcare.