Vara förälder till ett barn som är inneliggande på ett sjukhus är komplicerat, svårt och upplevs olika av föräldrar. Isolering kan orsaka stress och leda till kontroll-, informations- och kommunikationsbehov. Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att vistas i isoleringsrum vid vård av sina barn på sjukhus. Studien har en deskriptiv kvalitativ design. Resultatet visade att föräldrarna kände sig besvärliga och var rädda för att störa när de behövde be om hjälp. Vikten av att personalen såg föräldrarna framkom och brister fanns gällande information och kommunikation. Information kring avlastning, planering och sysselsättning saknades. Isoleringsrummen beskrevs som sterila och saknade värme och hemtrevnad. Sysselsättning bidrog till att underlätta isoleringen men föräldrarna tyckte ändå det var svårt att underhålla barnen. Föräldrarna kände sig instängda då de inte kunde lämna rummet vilket bidrog till oro och tankar kring barnets hälsa. Avlastningen som föräldrarna fick varierade och stöd var betydelsefullt. Vidare forskning om avlastningens betydelse samt hur personalen kan förändra föräldrars upplevelse av att känna sig besvärliga skulle kunna vara till nytta för föräldrar, barn och personal och frambringa nya rutiner.

To be a parent of a child who is being cared for in hospital is complicated and difficult and affects each parent differently. Isolation can cause stress to the parents and lead to a further need for control, information and communication. The purpose of this study was to describe how parents experienced staying in a hospital isolation room with their children when the children were being cared for in hospital. The study has a descriptive qualitative design. The study showed that the parents felt awkward and worried about asking for help when they needed it. The parents placed an importance on being seen by the staff and there was a lack of information and communication. There was no information available about how to receive help, the planning process and also how to keep oneself occupied. The isolation rooms were described as sterile, cold and lacking a homely feel. Having something to do made the isolation easier to cope with however the parents still found it difficult to keep the children entertained. The parents felt trapped when they were not able to leave the room which resulted in a constant focus on the health of the child and this in turn led to an increased anxiety level. The level of help given to the parents varied and support was considered important. Further research into the importance of help available for parents, as well as how staff members could change the awkwardness parents feel, would be useful for parents, children and staff members, and may encourage new routines.