Syftet med vår studie har varit att undersöka om funktionsnedsatta personer upplever sig vara utsatta och sårbara för sexuella trakasserier. Studien är grundad på en kvalitativ metod med en hermeneutisk forskningsansats. Nio informanter har medverkat i form av djupintervjuer som har analyserats utifrån Jönhills perspektiv på inklusion och exklusion, Crenshaws teori om intersektionalitet, Hochschilds begrepp emotionellt arbete, Goffmans perspektiv på stigma. Empirin anknyter även till fem vetenskapliga artiklar. Den huvudsakliga frågeställningen som studien haft sin utgångspunkt i lyder: Vilka berättelser av upplevelser har personer med funktionsnedsättning av sexuella trakasserier? Utifrån studiens resultat framgår det att de informanterna som har deltagit upplever sig vara sårbara för sexuella trakasserier och att det är främst tjejerna som blivit utsatta. Vidare hade vi två underfrågor som lyder: Var vänder de sig om de behöver hjälp och stöd om de blivit utsatta? och Hur upplever de den hjälpen som finns, är den anpassad efter dem? Det visade sig att informanterna främst vänder sig till familjemedlemmar och kuratorn på deras skola om de behövde hjälp eller stöd med sexuella trakasserier. Den hjälpen som finns i samhället om man blivit utsatt upplevdes inte av samtliga informanter som tillräckligt tillmötesgående för deras behov.

The aim of our study has been to investigate whether people with disabilities feel vulnerable and exposed to sexual harassment. The study is based on a qualitative method with a hermeneutical research approach. Nine informants have contributed in the form of deep interviews analyzed from Jönhills perspective on inclusion and exclusion, Crenshaws theory of intersectionality, Hochschild's concept of emotional work, Goffman's perspective on stigma. The empiricism also links to five scientific articles. The main issue of the study takes a starting point in this question: What tales of experiences have people with disabilities of sexual harassment? From the result of the study, it appears that the informants who have participated has experienced being vulnerable to sexual harassment and that it is primarily the girls who have been exposed. In addition, we had two questions: Where do they turn if they need help and support if they have been exposed? and How do they experience the help, is it adapted to them? It was found that the informants mainly refer to family members and the curator at their school if they need help or support with sexual harassment. The help that exists in our society was not experienced by all informants as sufficiently accommodating for their needs.