Svenska staten äger 46 olika bolag (2020), vars aktiviteter årligen sammanfattas i rapporten Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande, utgiven av regeringen. År 2007 slog regeringen fast att de statliga företagen måste rapportera om sitt hållbarhetsarbete varje år, och 2016 inkluderades också Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling i den statliga ägarpolicyn. Men hur motiverar den svenska regeringen att de statliga företagen ska arbeta med hållbarhet och hur har regeringens användning av hållbarhet som begrepp förändrats över tid? I den här artikeln redogörs för detta utifrån kvalitativa och kvantitativa undersökningar av regeringens Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande från perioden 1999– 2017. Det visar sig att hållbarhet har kommit att inkludera allt fler områden och att det vanligaste argument som förs fram i texterna är att företagen tjänar ekonomiskt på att implementera hållbarhet i verksamheten. Skäl som har med planetens framtid att göra nämns däremot aldrig. Om företagen verkligen gör en ekonomisk vinst av hållbarhetsarbete har dock ifrågasatts av tidigare forskning. I anslutning till frågan om motiv till att arbeta med hållbarhet blir det också relevant att analysera hur de statliga företagen i verksamhetsberättelserna framställs som föredömen för andra företag. De områden som framhålls som viktiga vad gäller föredömlighet är framförallt hållbarhet, jämställdhet, mångfald, etik och miljö, vilket är teman som också kan ses som viktiga aspekter av den svenska självbilden. Det beskrivs dock sällan att de statliga företagen är föredömen; istället anges det att de ska vara föredömen. Detta skulle kunna ses som en förhoppning för framtiden, men också som en uppmaning från regeringen till de statliga företagens ledningar. © Sakprosa 2020

The Swedish state owns 46 different enterprises (2020), whose activities are described every year in the Annual report for state-owned enterprises. In the year of 2007, it was decided that these companies must present a sustainability report every year, and in 2016 Agenda 2030 and the 17 UN goals for a sustainable development were included in the state’s ownership policy. But how does the Swedish government motivate the state-owned enterprises to work with sustainability and how has the government’s use of the concept changed over time? In this article, this is analysed using both qualitative and quantitative methods and taking the Annual report for stateowned enterprises 1999–2017 as a point of departure. The analyses show that sustainability comprises more areas over time, and that the most frequent argument for working with sustainability concerns economic gain. Reasons having to do with the future of the planet, on the other hand, are never mentioned. It has, however, been questioned if the enterprises really do earn money from working with sustainability. In addition to motives for implementing sustainability in the activities of the companies, it is also analysed how the state-owned enterprises are described as models for other companies. The areas highlighted in such discussions are sustainability, equality between men and women, diversity, ethics and environmental issues, i.e. aspects that are important for the Swedish selfperception. The Swedish state-owned enterprises are, however, rarely characterized as being models; instead, it is reported how they should be models. This could be understood as an expectation, but also as a request directed towards the management of the state-owned companies. © Sakprosa 2020

Newspapers in Sweden are experiencing reduced revenues due to decreases in advertisement sales and reader subscriptions. Given such circumstances, one way of being more cost-effective is for journalists to recycle pieces of texts already published by others. In this article, I investigate to what extent and how the four biggest newspapers in Sweden do this. Following a close reading of 120 articles about the crisis in the Swedish Academy in 2018, I found that the newspapers included recycled quotations attributed to other media to a great extent. Moreover, recycled statements from other media were often intermingled with quotes from new interviews; however, social media were not used as sources very often. A discussion of the problematic aspects of “a culture of self-referentiality” concludes the article.

I avhandlingen Man, en och du – generiska pronomen i svenskans historia (Skärlund 2017a) kartläggs de förändringar de tre orden man, en och du har  genomgått som generiska pronomen i svenska språket från 1200-talet till idag, med utgångspunkt i teorier om grammatikalisering. I den här artikeln samman-fattas några av undersökningens viktigaste resultat och det diskuteras huruvida ordens utveckling bör ses som exempel på processen grammatikalisering eller inte. Artikeln utmynnar i en redogörelse för den fortsatta utvecklingen, vilken innebär att alla de tre orden med tiden har börjat användas av talaren för att i första hand syfta på sig själv. Detta är en process som kan beskrivas som sub-jektifiering (Traugott 1989), och den leder till att olika generiska former  genomgår liknande förändringar ifråga om möjlig referens. En sådan benägen-het att utveckla självcentrerad referens har också noterats för ett flertal generiska pronomen i andra språk, vilket skulle kunna innebära att vi har att göra med en universell tendens i människors sätt att hantera den här typen av ord.

The dissertation Man, en och du – generiska pronomen i svenskans historia (Skärlund 2017a) explores the development of the three Swedish words man (‘man’), en (‘one’) and du (‘you’), from the 13th century until today. In early Old Swedish (1225–1375), the three words were used as a noun (man), a numeral (en) and a personal pronoun (du) respectively. However, in contemporary Swedish all three are also used as generic pronouns. In the dissertation, theories about grammaticalization are taken as a point of departure to understand the changes undergone by the three forms. In this article, some of the main findings of the dissertation are recapitulated. Furthermore, it is discussed whether the development of the three words should be understood as an example of grammaticalization or not. The article also examines the later development, by which all three words are used by speakers to refer to themselves. This is a process known as subjectification (Traugott 1989), which results in different generic forms undergoing similar changes with respect to potential reference. The development of self-centered reference has also been noted for generic forms in several other languages, making it possible to hypothesise that there is a universal tendency in the way generic words come to be used.