Det finns ett omfattande statligt och offentligt engagemang för att göra svenskarna mindre otrygga. Många aktörer från olika sektorer i det svenska samhället deltar. De flesta svenska kommuner arbetar till exempel aktivt för att minska otryggheten genom kvantitativa enkätstudier om otrygghet, trygghetsvandringar och medborgardialoger. 

Men vad är otrygghet egentligen? Hur blev otrygghet en av de mest centrala frågorna i svensk politik, och vilken roll har kommunernas och statens mätningar av trygghet spelat i den utvecklingen? 

I boken undersöks bland annat en paradox i det rådande kriminalpolitiska klimatet: Om trygghetsarbetets funktion och syfte är att göra människor tryggare, att lösa problemet med ”otrygghet”, att göra människor mindre rädda för brott, borde inte fyrtio års omfattande engagemang i frågan haft effekt? Hur kommer det sig att otryggheten i dag anses vara ett mer omfattande problem än någonsin tidigare? 

Den svenska otryggheten vänder sig till alla verksamma inom det expanderande brottsförebyggande fältet. Den är särskilt lämplig för kriminologi-, socionom- och polisutbildningen. © Författaren och Studentlitteratur 2024 

This paper asks what the role of fear of crime research plays in the conception and framing of the crime problem, by unpacking the theoretical assumptions inherent in fear of crime methodology and examining their function. It presents the empirical example of Sweden and discusses it in relation to accounts on fear of crime and its establishment in the USA and UK. This paper provides an empirical account of how the fear of crime research discourse was implemented and institutionalized in Sweden, and how the occurrence of governmental fear of crime surveys has developed over time. Secondly, it discusses the role the fear of crime discourse plays in the politics of punitivity, concluding fear of crime research rhetorically enables continued political exploitation of crime, constructs crime as a problem of order maintenance and legitimizes further expansions of state control. © The Author(s) 2024.

Vid tiden för Göteborgs 400-årsjubileum var ordet trygghet på många av göteborgarnas läppar. Göteborgs Stad hade sedan några år inlett ett tydligt fokus på att försöka öka invånarnas trygghet genom projekt som” Trygg i Göteborg” och genom polisiära insatser för att minska den organiserade brottsligheten. Med tanke på sådana insatser tedde det sig kanske inte underligt att hela 15 procent av de svarande i SOM-undersökningen i Göteborg mellan åren 2018 och 2020 skrev ordet trygghet när de tillfrågades om vilket samhällsproblem eller fråga de tyckte var viktigast för Göteborg. I detta kapitel avhandlas ordet trygghet, dess etymologi (ursprung) och utvecklade betydelse under de senaste århundradena i Sverige. Vidare undersöks vilka faktorer som hänger samman med att känna sig trygg, dels i sitt bostadsområde och dels i staden Göteborg. Genom analyserna framkommer att Göteborgs områden är segregerade i var och vem som känner sig trygg. Personer som bor i områden där andelen med hög utbildning är stor och i områden med en hög andel utrikesfödd befolkning sticker ut som särskilt otrygga. Samtidigt visar analyserna att personer som bor i Göteborgs mer välbärgade områden ofta känner sig väldigt trygga i sitt bostadsområde men upplever staden Göteborg som en relativt otrygg plats.

This paper examines the usage, function and meaning of the Swedish concept of “otrygghet” (approx.: insecurity) in political documents from two periods: the 1970s and 2010s. Departing from a theoretical framework inspired by concep-tual historian Reinhart Koselleck, the paper synchronically compares documents from Sweden’s two largest parties (Socialdemokraterna and Moderaterna) and diachronically compares conceptual usage over two periods of time in election manifestos and in motions and propositions from the Swedish Parliament. The aim is to asses if and how the implementation of fear of crime research in Sweden (translated into Swedish as research on “otrygghet”) has affected conceptual usage. The analysis finds that the concept’s use has generally changed from work-related to crime-related contexts. Furthermore, notions concerning the causes of “otrygghet” have changed focus from powerful actors such as the state, politicians and the market, to groups low on the social hierarchy, such as crimi-nals, beggars and gangs of youths. © 2018 Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab